….och fortsatt så kommer folk in på min sida genom att googla "jocke berg" och "klippdockor" och "små kukar".

Och i och med detta inlägg så blir det ju än värre  

Återigen lyssnar jag på kent och vill att tiden ska fly så den där sommarkvällen på Sofiero med D, V och P ska komma så vi kan ha vår lilla picnic där och V och jag vara värsta emo-tjejerna som vill ligga med Jocke Berg men ändå åka hem med våra män.

Men ingen, ingen, ingen, ingen hör…
Men ingen, ingen, ingen, ingen hör…
Men ingen, ingen, ingen, ingen hör…
Men ingen, ingen, ingen, ingen hör…

Jag var med andra katten hos veterinären för inte så länge sedan och fick utskrivet ett läkemedel till henne. Läkemedlet fanns inte på Djurapoteket i stan så det fick skickas iväg till Eskilstuna. När jag hämtade ut läkemedlet frågade jag efter receptet då det var flera uttag på det och snubben bakom disken sa att faktura och recept skulle skickas hem till mig. Nu har det gått snart fyra veckor sedan, fakturan fick jag för tre veckor sedan, men fortfarande inget recept. Jag bestämde mig för att ringa Djurapoteket i stan. Upptaget. Hela jävla dagen. Kan slå vad om att snubben lagt av luren, han verkade inte helt haj på att hjälpa till när jag var där sist direkt. Så att ha försökt kontakta dem hela dagen med bara en upptaget-ton i örat så mailade jag Djurapoteket centralt (för det fanns ingen mail till stans djurapotek). De skrev att de inte hade hand om sånt utan jag fick kontakta stans Djurapotek då. Vilket inte gick.

Så jag kollade fakturan och där stod ett nummer till Djurapoteket i Eskilstuna. Jag ringde dit.

En snärta i 15-årsåldern (lät det som iaf men hon var väl förhoppningsvis äldre) svarade med så hög röst att min trumhinna bågnade. Jag berättade hela historien om receptet, vad jag hette o bodde o vad jag ville. Hon svarade: "Mmmm, *smack smack med läpparna* ..ta en lapp och skriv ned allt du precis sa till mig och faxa över det till mig! Ok?"            "Öhhhh, jag har liksom ingen fax" svarade jag.   "Åh, inte det, inte??? Åh, jaha *smack smack* Ja, då ska vi se här, då ska jag skriva ned det. Vad sa du att du hette?"  Jag: "*****" Hon: "Öh, kan du bokstavera det?" Jag bokstaverade mitt förnamn. Och så efternamnet sa jag klart, sakta och tydligt. "Mmmm, *smack smack* vad sa du igen? Kan du bokstavera???" Och så kom det svåraste. MIn adress. Hon fattade inte överhuvudtaget vad jag sa, inte ens när jag bokstaverade det! Tog nog två minuter för att få fram min adress till henne. Jag suckade x antal gånger och jag hade sån lust att utbrista: "Men herregud människa, är du retarderad på nåt vis?"

Och sen frågade hon miljoner frågor om själva preparatet, när det var utskrivet, vilket nummer som stod på flaskan osv osv…  Och så började hon yla om att egentligen var det inte till Eskilstuna jag ringt utan till Uppsala så hon visste ju egentligen inte så mycket… Jag ifrågasatte om det då var fel telefonnummer på fakturan då? "Nää, du är i kontakt med Uppsala nu ju!"  "Jaaa, du säger det" sa jag, "men på fakturan står det numret och att det går till Eskilstuna Djursjukhus". "Du är i Uppsala nu men jag ska skriva till dem där i Eskilstuna, och nu ska vi se….. ***** vill att ni skickar hem receptet till henne och att det är fler uttag på det. Hon vill att ni ska ringa henne när ni hittat receptet, sådärja, då hör de av sig!"  Jag suckade återigen och la på luren. Hela jävla samtalet tog en kvart!

Och när jag lagt på luren och satte mig för att surfa runt för att ströa hjärnan med annan input så hittade jag det här. Världen är full av retarderade muppar.