Måndag
Och var tar min stegräknare vägen, va va va?? När jag gick med i Viktklubb så skulle man få en stegräknare på köpet. Jaha? Har inte sett nån än?
Sedan VK:
- 2,8 kg.
Totalt:
-6.8kg.
Åh, vad jag är uttråkad.
Och var tar min stegräknare vägen, va va va?? När jag gick med i Viktklubb så skulle man få en stegräknare på köpet. Jaha? Har inte sett nån än?
Sedan VK:
- 2,8 kg.
Totalt:
-6.8kg.
Åh, vad jag är uttråkad.
Jag hospiterade på anestesi idag och jag blev inte helt överväldigad som sist, men jag bestämde mig för att detta var något jag absolut kunde tänka mig att jobba med. Coolt jobb är det! Det första som hände var att jag blev ombedd att sätta en vit (1,5) nål. Och fort skulle det gå. Hick. På första försöket på underarmen kom jag in i kärlet, fint backflöde men så pajade den. Andra försöket in i handen istället och nålen satt som en smäck!
Sen att jag satte på mig mössan bak och fram var ju nåt helt annat. 
Opsköterskan stod och gjorde sitt, men jag kände mig inte ett dugg intresserad av det, jag gick med en opschwester sist jat var där i fem veckors tid, men det är tråkigt. Man bara står där och ska vara steget före hela tiden. Göra som kirurgen säger. På narkossidan är det ingen som står och säger till dig vad du ska göra, du sköter dig själv och jobbar självständigt hela tiden. Narkosläkaren är där vid sövningen, sedan tittar han eller hon in vid väckning, men gör inget då.
Epiduralbedövning, sövning, intubation, övervakning, analgetika, väckning, in på postop. Helt underbart. Man har en patient åt gången, inte åtta stycken som drar i en plus anhöriga. Och så får man vissa dagar ha sökaren och springa på 7000-larm. Action. I love it!
Jag har två bloggar som jag läst under många år och följt författarna i deras liv. Och det är av tjejer, båda två. Tjejer som verkar se sig själva som lite "alternativa" och coola, inte som alla andra riktigt. Mycket vänstersnack och feminism. "Förr i tiden" var de båda studerande, de levde på korridor resp. ihop med arbetande pojkvän. De pluggade som sagt och hade dåligt med pengar och varje blogginlägg genomsyrades av en slags bitterhet över sina egna bristfälliga liv, vilket det - båda två - hela tiden hänvisade skulden på politikerna. "Jävla borgarpack, hur fan ska jag få jobb nu när de styr? Tillbaka med de röda! Jävla elitsamhälle, här går jag utan pengar och har fan ingen framtid, nu försvinner ju alla bidrag och det sparkas på de som redan ligger ned, jag är kvinna, hur ska jag få jobb?.." jadajadajada… så höll det på ett bra tag. Men så hände något. De fick båda två - jobb. Bra, välavlönade jobb inom de områden de faktiskt utbildat sig inom.
Och vad kan man nu för tiden läsa i deras bloggar? I inlägg efter inlägg…..Jo, inlägg om saker och prylar de köpt, ipods och nya köksgrunkor. De skriver om skor de vill ha - och köper. De skriver om utlandsresor de nu har råd att göra. Inte ett enda ord om politikerna längre. Besynnerligt. Nu är de en del av det systemet de en gång så föraktade. Inser de det?