Jag hospiterade på anestesi idag och jag blev inte helt överväldigad som sist, men jag bestämde mig för att detta var något jag absolut kunde tänka mig att jobba med. Coolt jobb är det! Det första som hände var att jag blev ombedd att sätta en vit (1,5) nål. Och fort skulle det gå. Hick. På första försöket på underarmen kom jag in i kärlet, fint backflöde men så pajade den. Andra försöket in i handen istället och nålen satt som en smäck!      Sen att jag satte på mig mössan bak och fram var ju nåt helt annat.

Opsköterskan stod och gjorde sitt, men jag kände mig inte ett dugg intresserad av det, jag gick med en opschwester sist jat var där i fem veckors tid, men det är tråkigt. Man bara står där och ska vara steget före hela tiden. Göra som kirurgen säger. På narkossidan är det ingen som står och säger till dig vad du ska göra, du sköter dig själv och jobbar självständigt hela tiden. Narkosläkaren är där vid sövningen, sedan tittar han eller hon in vid väckning, men gör inget då.

Epiduralbedövning, sövning, intubation, övervakning, analgetika, väckning, in på postop. Helt underbart. Man har en patient åt gången, inte åtta stycken som drar i en plus anhöriga. Och så får man vissa dagar ha sökaren och springa på 7000-larm. Action. I love it!