På midsommar var vi på landet, fridfulla landet, där inga grannar glor på en, världen kan gå under utanför utan att man märker något. Alltid en massa djur som finns runt husknuten, är det inte störiga fasaner så är det glador eller kaniner och rådjur.  Hoppas på att vi en dag kommer att kunna flytta ut dit, ser väl inte helt omöjligt ut direkt.

Jag älskar huset, det är rejält gammalt, det har en själ. Öppen spis, träbjälkar, skånelänga. Sist på en väg med bara åkrar som närmsta omgivning, (och ett ödehus), men ändå lagom till närmsta granne och Ica-affären. Djuren kan gå fria utan att man behöver vara nervös över närliggande vägar med bilar och folk som inte har nåt vettigare för sig än misshandla djur som kommer i deras väg. Man bor ute i naturen och lyssnar man efter så hör man blodet rusa i huvudet, det är knäpptyst annars. (Visserligen så spökar det där, men det är en annan historia).

Men det är också mycket som behöver fixas, fler rum behövs, köket behöver fixas, mer mark beöver köpas och ja, att dra in vettigare med vatten (får borra en ny brunn) är ju en fördel, inte som nu när man inte kan diska eller duscha samma dag typ. Men det är så jag vill ha det, projekt att pyssla med hela tiden, alltid något att göra. Och en trädgård att pyssla med, precis lagom, inga rabatter som ska rensas på ogräs utan mer vilt i så fall. Jag har många tankar kring hur man kan göra i framtiden med detta hus, hade ju också varit något att bygga till en länga på marken och ha drömmen med kattpensionat där.

Vi får väl se. Men framtidsplaner måste man ha.