Jag hade en chef en gång när jag jobbade inom hemvården, hon var ofta arg och bitter och skällde på folk för diverse grejer. Men så en gång så bjöd hon hem oss alla anställda till att fika hos henne innan vi åkte på en happening på ett slott som kommunen hade ordnat med. Chefen bodde ensam i ett hus ute i skogen i en liten by. Vi kom så alla hem till henne och kom in i hennes hem. Vissa tog av sig skorna, andra inte. Huset hade en 100 år på nacken och var totalrenoverat från topp till tå. Allt var nytt och fräscht och i gammal stil, hon hade vita möbler överallt, vita mattor på trägolven och tända ljus överallt. Hon talade om "matsalen" om köket och "salen" om vardagsrummet. Allt var uppstyltat och folk vågade knappt röra sig för rädslan att stöta till något i det trånga lilla hemmet. Chefen tog emot komplimanger och var stolt som en tupp (höna?). Vid ett tillfälle i vardagsrummet så deklarerade hon att när hennes två pojkar var små så fick de minsann absolut inte gå in med skor, de skulle gå direkt in i duschen så fort de varit ute och på golvet från dörren till badrummet lade hon ut lakan som de skulle gå på, för deras strumpor kunde ju blivit smutsiga under dagen. Och sedan lades det ut lakan ut till sofforna, som då också kläddes in i ytterligare lakan. Hennes make hade till slut fått nog av hennes pedantiska ådra och begärt skilsmässa, (hon berättade själv detta efter lite vin på en personalfest några månader senare).

Hennes fritid brukade hon spendera med att städa i huset och att umgås med några av tanterna som hade hemtjänst inne i stan. En liten historia om detta var att fd chefen avskydde karlar och umgicks helst med äldre, ensamstående damer. En sådan dam var Hertha, en äldre akademikerhustru som fd chefen umgicks med på fredagskvällarna. Men så fick fd chefen veta att på lördagskvällarna så fick Hertha besök av Eskil och då skällde fd chefen ut den mycket förvånade Hertha och sedan satte fd chefen inte sin fot hos Hertha igen.

Hursomhelst, när vi väl var på plats allihop den dagen i hennes hem, så ångrade hon sig och tyckte att vi skulle ta fikan på slottet istället (hon fick kalla fötter och förstod att 20 pers skulle nog smutsa ned en del o att någon kanske måste låna toaletten under tiden?) Så vi fick snällt åka iväg igen. Och jag tror att hon drog en lättnadens suck så fort vi stängt dörren om oss. Ibland funderar jag över henne och hennes tillvaro, bor hon månne kvar därute i skogen? Sitter hon där ensam i sin rädsla för att någon ska besudla hennes museum?

Ni vet redan om att jag inte är okej, men jag ska inte fylla upp bloggen med div krämpor och elände, finns det något tråkigare att läsa?? Jo, kanske de här "mamma-bloggarna" där ämnena ENBART består av rapporter från färgskala på lillens snor idag jämfört med igår, eller mode-bloggar om vad man ska ha på sig eller inte ha på sig. Först därefter kommer bloggar med krämpor i. Tycker jag nog.

Hursom så fastnade jag helt på denna blogg ikväll, har suttit ett bra tag och bara läst och blivit inspirerad av bilderna. Åh, vad underbart att ha ett hus att få pyssla i, (även om jag förstår det naiva i det jag precis skrev, det är säkert big-ass mycket jobb med det). Man finner ingen inspiration i en hyreslägenhet direkt. "Åh, jag skulle vilja måla om…. nä, just det…. hyresvärden vill ju inte det..hmm…" och så dör den tanken. Som idag när toasitsen havererade (nej, det var inte jag) så får man maila hyresvärden så de kan komma med en ny plastring (eller kommer de laga den befintliga?) Istället för att köpa en ny i snyggare material; trä kanske…. Nej, ge mig ett helt hus, en gammal skånelänga som behöver fixas om lagom mycket på.  Möjligtvis slår drömmen in om några få år, men än så länge så kan man ju drömma.

Nätet finns fullt av liknande länkar och inspirationen flödar. Ofta kan jag dock tycka att dessa hem blir för opersonliga, ALLT blir shabby chic i nån slags bisarr överdrift. Och kan någon av dessa ha barn? Jag vill se hur barn - eller hundar - går ihop med enbart vit inredning. Hemmen blir museum där man knappt kan ana att folk verkligen lever en tillvaro i, det ser uppstyltat och tillgjort ut. Alla föremål kommer från Sia eller auktioner inropade från förra helgen. Inga personliga föremål som "mormors gamla spegel" eller "en dockvagn som jag hade när jag var liten" eller "en skål jag köpte på min resa i Afrika". Nej, allt är anonymt, har tillhört någon okänd människa som man inte bryr sig om eller är bara rent tråkigt och dött. Som att enbart sätta tavlor från Ikea på väggen. Jag hade hellre sett en kombination av detta. Shabby chic ÄR fint, vitmålat ÄR fint, men inte enbart detta. Själlöst. Men inspiration som sagt får man. Lagom är bäst.