Jag önskar så att jag kunde få den där julstämningen i mitt sinne, men det går inte. För första gången någonsin. Jag är helt tom. Jag vill mest få det överstökat så man kan fortsätta vardagen igen. Samtidigt så vill jag inte ha vardagen igen, för jag kan inte hantera den. Jag befinner mig i något slags självdestruktivt beteende där jag plågar mig själv genom dagarna på samma gamla vis. Varje tecken på att jag bryter ned mig själv välkomnas och det är så jävla sjukt. Men jag orkar inte med något annat just nu.  Jag är ledsen, arg och besviken.  Uppgiven. Gör mina försök att vara vanlig och normal. Men jag blir inte som förut igen. Jag går in i min lilla bubbla där jag inte vill bli berörd eller nådd, detta i envis protest mot alla andras små diton. Vänd ryggen om och stäng dörren. Jag är så trött på tysta betraktare, som ser men vänder om. Jag är på väg att ge upp min dröm, den har redan raserats tillräckligt, och jag gör inte ett skit för att förändra det. Jag orkar inte. Ingenting kommer bli som förut igen.